Från småkryp till skogens konung

Lena Möre fortsätter att berätta om hur temabroderierna utvecklas i samtal med deltagare i broderiträffarna.

Det är onsdag den 12 mars 2025 och matsäcksrummet på Naturhistoriska Riksmuseet är fullt av glada brodöser.
Jag går runt bland borden och ser både halvfärdiga och färdiga djurbroderier.

Jag ställer några enkla frågor till var och en och får långa, inspirerade svar.
– Vilket djur har du valt? Varför?
– Har du lärt dig något nytt om djuret som du inte visste innan?
– Vilka stygn har du använt?

Det slår mig, när jag går bland broderierna, att många har valt fåglar.
– Varför just fåglar, frågar jag.
Svaret kommer direkt: Många får en relation till fåglar, de finns överallt och gör sig påminda.

Anita H. har valt Sångsvanar. Hon har länge intresserat sig för dem. De kommer på våren och är mycket aggressiva mot de Knölsvanar Anita följer nära sin bostad. De drar snabbt vidare, det är just det Anita är nöjd med och vill visa med sitt broderi. Anita månar om Knölsvanens häckning.
Det var knepigt att sy de tunna trådarna, säger Anita. Särskilt näbbarna är svåra.
Hon har lärt sig att Sångsvanarnas antal i Sverige har ökat i antal de senaste åren.

Anneli B-L valde Kanadagåsen. Hon fick idén från dioramat med invasiva arter på utställningen om Sveriges djur. Anneli har broderat tre invasiva arter i ett broderi; Kanadagås, Mördarsnigel och Jätteloka. Proportionerna är naturligtvis fel, Jättelokan är 2,5 m hög i verkligheten. Det blir som i sagorna, smått och stort blandas.

Britt-Mari A. har valt Tranor. Också hon fick inspiration från dioramat på utställningen. Hon fotade  det och hämtade färger från fotot.
Britt-Mari håller sig till ull och kläde. Hon är stolt över träden hon broderat. Och hon vill gärna åka till Hornborgarsjön och trandansen i framtiden.

Jag rör mig vidare bland broderierna och jag hittar Skäggdopping, Gröngöling, Guldbagge, Storlom, Ekorre och Älg.

Jag stannar till vid Margareta N. och Silvertärnan. Hon är fascinerad av fågelns långa flyttning från pol till pol. Hon har också sytt en världskarta i efterstygn.

Bredvid Margareta sitter Rene’e. Hon har lyckats levandegöra Skogsmöss med en salig blandning, som hon säger, av klyvsöm och schattersöm. På broderiet syns också en liten uggla. Det kanske blev en Kattugla?

Ann-Charlotte har sytt en Bäver. Hon har Bävrar och bäverhyddor i en sjö nära sin bostad. Hon förvånades av Bäverns oranga tänder.Hon har fått tipset att göra Bäverns morrhår av strån från en kvast.

Elisabeth E har sytt nio små runda broderier som hör ihop. De visar Paddor men mest Grodor. De illustrerar en utveckling, från ägg och yngel till ungar och vuxna. Elisabeth har alltid varit intresserad av grodor och paddor. Så kommer det fram att det är Elisabeth som sytt de uppstoppade fiskarna som visas på Vårsslongen nu. Vi blir alla glada och gratulerar Elisabeth.

Jag har långtifrån sett alla broderier som kommer visas på vår utställning som har vernissage i maj. En workshop pågår just denna onsdag, så många ägnade sig åt annat än naturbroderi denna vecka. Alla brodöser kommer inte varje gång och några av oss syr hela sitt arbete hemma.

Vi ser fram emot våren och vår kommande utställning. Någon tror att det blir den bästa vi någonsin gjort och det vill inte säga lite.

Text och bild: Lena Möre

Läs också Lenas text om starten på vårens temabroderi HÄR>